Ångest
Inte ok situation jag har satt mej själv i. Det värsta jag kan oroa mej för är pengar, finns inget annat som kan skapa lika mycket panik och ångest, eller klump i magen än ekonomi. Dessutom så tycker jag inte om att låna pengar eller rent utav leva av andra. Villket jag känner att jag har gjort. Tanken bara på att be om mer är fruktansvärd. Visst jag vet att pengarna kommer tillbaka dit dom ska igen, och att det är vad jag ska ordna innan jag kan göra något annat. Och att det förhoppningsvis inte kommer att ta en evighet, inte om det rullar igång med jobb nu som det verkar göra. Bara i helgen rullar det in en hel del. Men långt ifrån tillräckligt, jag ska göra allt jag kan för att få jobba så sjukt mycket nu dom här två veckorna så att jag kan börja beta av saker och ting när
lönen kommer, om två veckor.. Sen lön den 25e och förhoppningsvis även 31a.. Om dom är nöjda med mej.
Men som min chef sa, det krävs ca 30 000kr för att flytta hit och två månadslöner innan man är någorlunda stabil.
Men så lågt har jag som tur är inte kommit än, och det ska jag inte heller.
Nu är det väl också så att min tre räkning drogs på autogiro idag och det skapade en krater på kontoutdraget..
Jag kan ju liksom inte bara åka hem heller, för det finns inte en chans att jag kan dra in dom pengarna jag behöver så snabbt i Uppsala. Och jag vill inte hem, jag är här för att jobba för det finns jobb.. Tanken var att spara pengar, nu vill jag bara komma i balans och göra rätt för mej. Sen om jag orkar så ska jag börja tänka på mej själv.
Mailade mitt telefonjobb idag, om lönen därifrån, fick lönespec.. Men dom hade inte mitt kontonummer så pengarna har jag inte fått än. Ingen förmögenhet, men det kommer att göra stor skillnad...Ska förbi Maria ikväll, hade sett fram imot det, men nu känns det bara som att jag kommer dra ner stämmningen.. Det är det sista jag vill. Men ska förbi och säga hej och försöka bli på bra humör igen, tänka på lite annat.
Men det hade kunnat vart värre, jag har en massa mat som jag fick med mej från snälla föräldrar när jag åkte. Fick nödpaket igår också. Tak över huvudet har jag också. Så jag borde inte klaga, men det är inte det som är grejen heller. Nu känner jag mej bara som en börda för allt och alla, någon som bara kräver kräver och kräver.
Det vill jag inte, och jag anstränger mej verkligen för att inte vara så. Men jag har redan gjort det och det stör mej.
Samtidigt frågar jag mej hur det hade vart om jag var kvar i Uppsala, hade jag inte behövt låna samma pengar där? Och dessutom inte haft lika stora chanser till jobb... Jag tror, att jag tror att jag har valt rätt som åkte hit. Jag hoppas att ni också tycker det.. För jag känner mej bara så egoistisk, som en ångvält som bara går och går, kör över allt annat och bara mjölkar det sista från alla andra för att få min vilja fram och för att jag jag och jag bara ska. Frågan är om jag inte är så hemsk.
lönen kommer, om två veckor.. Sen lön den 25e och förhoppningsvis även 31a.. Om dom är nöjda med mej.
Men som min chef sa, det krävs ca 30 000kr för att flytta hit och två månadslöner innan man är någorlunda stabil.
Men så lågt har jag som tur är inte kommit än, och det ska jag inte heller.
Nu är det väl också så att min tre räkning drogs på autogiro idag och det skapade en krater på kontoutdraget..
Jag kan ju liksom inte bara åka hem heller, för det finns inte en chans att jag kan dra in dom pengarna jag behöver så snabbt i Uppsala. Och jag vill inte hem, jag är här för att jobba för det finns jobb.. Tanken var att spara pengar, nu vill jag bara komma i balans och göra rätt för mej. Sen om jag orkar så ska jag börja tänka på mej själv.
Mailade mitt telefonjobb idag, om lönen därifrån, fick lönespec.. Men dom hade inte mitt kontonummer så pengarna har jag inte fått än. Ingen förmögenhet, men det kommer att göra stor skillnad...Ska förbi Maria ikväll, hade sett fram imot det, men nu känns det bara som att jag kommer dra ner stämmningen.. Det är det sista jag vill. Men ska förbi och säga hej och försöka bli på bra humör igen, tänka på lite annat.
Men det hade kunnat vart värre, jag har en massa mat som jag fick med mej från snälla föräldrar när jag åkte. Fick nödpaket igår också. Tak över huvudet har jag också. Så jag borde inte klaga, men det är inte det som är grejen heller. Nu känner jag mej bara som en börda för allt och alla, någon som bara kräver kräver och kräver.
Det vill jag inte, och jag anstränger mej verkligen för att inte vara så. Men jag har redan gjort det och det stör mej.
Samtidigt frågar jag mej hur det hade vart om jag var kvar i Uppsala, hade jag inte behövt låna samma pengar där? Och dessutom inte haft lika stora chanser till jobb... Jag tror, att jag tror att jag har valt rätt som åkte hit. Jag hoppas att ni också tycker det.. För jag känner mej bara så egoistisk, som en ångvält som bara går och går, kör över allt annat och bara mjölkar det sista från alla andra för att få min vilja fram och för att jag jag och jag bara ska. Frågan är om jag inte är så hemsk.
Kommentarer
Trackback
